I do... guess.
Jag känner inte igen mig, det här är inte jag. Jag tar allting så enkelt.. Har förträngt hur det var. Tillbaks i gamla vanor, när du hörde av dig. Och jag ställer inte frågan: "Vad ville du egentligen?" [...] Skyller inte ifrån mig, men du märkte ingenting. Du behövde någon större, och jag behövde något att längta till. För jag försvinner ibland, och alla frågar vad jag tänker på. Men jag kan inte berätta, för man får inte tänka så.. Men du är nog den, som jag borde vara hos.
Kommentarer
Trackback
